PENYA CHESCANDINAVIABoletín oficial – No 4 – Juli 2010

artikel Tifos en Mestalla artikelTidenes 11er

profil

matPaella: allt du behöver veta

Rubén Barajafakta

analys

Valencianistas en el mundial

Spillervurderinger

london calling Champions League 2010-2011 sida 13-15

Den här ledaren blir något längre än vanligt.Efter årsmötet väcktes många tankar hos migsom jag vill dela med mig av.

Som framgick av verksamhetsberättelsen har vår penya god ekonomin. Sett över den gångna säsongen har vi förmedlat över 60 biljetter till matcher på Mestalla och på Telenor Arena, vår community är aktiv och vi har börjat ge ut detta uppskattade nyhetsbrev. Men trots det upplever jag att vi har haft ett ‘mellanår’. Låt mig få dela med mig av min syn på läget.

Medlemsantalet i vår penya har stagnerat kring ett 30-tal personer. Engagemanget bland medlemmarna upplever jag inte lika starkt som det första året, vilket förstås är förståeligt. Antalet medlemmar är starkt beroende av om Valencia spelar match uppe i Norden, då tillkommer alltid ett gäng som gärna vill se matchen. Hittils har vi haft tur som varje år haft förmånen att se Valencia CF spela i Europacupmatcher; borta mot Elfsborg, Rosenborg och senast mot Stabæk. Tyvärr verkar det som en stor del inte avser att förbli medlemmar, och vi kan inte räkna med att VCF spelar mot Nordiska lag varje år.

Vad kan vi egentligen förvänta oss för medlemstal? Valencia CF har långt ifrån samma supporterbas somFC Barcelona och Real Madrid, allt annat vore orealistiskt att tro, men att det i Norge, Sverige, Finland och övriga nordiska länder inte finns mer än ett 30-tal personer

Queridos peñistas,

öppet brev tillmedlemmarna ip.v. chescandinavia

ledareledareledarenyhetsbrev #4 juli 2010

Av El Guiri / Daniel Cervera

avsiktsförklaringPenya Chescandinavia är en officiell supporterförening till Valencia CF, organiserad som en obunden och ideell förening med medlemsbas i de nordiska länderna.

El boletín de Chescandinavia är föreningens nyhetsbrev som innehåller nyheter och artiklar om klubben Valencia CF, om peñan, om APV och annat som kretsar kring Valencia – både för nytta och nöje.

Nyhetsbrevet distribueras till Penya Chescandinavias medlemmar samt

alla som vill prenumerera via e-post.

bidragOm du vill du bidra med innehåll, annonsera, prenumerera eller ge feedback kan du kontakta oss på penya@chescandinavia.com.

Redaktionen förbehåller sig rätten att publicera inskickat material.

ansvarig utgivareDaniel Cervera

redaktörHans Kristian Lange

designFredrik Stai

bidragsgivareDaniel CerveraHans Kristian LangePeter OlssonFredrik StaiJöran NordlundJoakim Stai

som aktivt bekänner sig som Chés har jag svårt att tro. Min förhoppning är att vi en dag kommer upp över 100 medlemmar. Vad tror ni?

Vår aktiva kärntrupp i penyan är på cirka 15-20 personer – de som ofta gör inlägg på forumet, de som är med i styrelsen samt ett par som åker till Valencia regelbundet för att se match. Med nuvarande medlemsavgift räcker det gott och väl för att allt ska gå runt; de största och viktigaste utgifterna vi måste täcka är avgifterna till Agrupació de Penyes Valencianistas och bankavgifterna. Jag läste om Penya Deportiva Valencianista som bildades 1966, de har alltså funnits i över 44 år. Var finns vår penya om 44 år? Vad har ni för visioner om var penyan ska ta vägen?

Om vi kommer tillbaka till dagens datum igen, vill jag berätta att penyans styrelse, där jag själv suttit som huvudansvarig, har inte använt sin budget till det som var planerat och vi har fortfarande inte lyckats genomföra en gemensam medlemsresa till Mestalla. Det är lite oroväckande, men långt ifrån en katastrof. Vi har helt enkelt inte spenderat pengarna utan har dom kvar, vilket årsmötet också kunde ta del av i räkenskapsberättelsen.

Men även om vi i detta finanskrisens år sparat (läs: inte investerat) pengarna räcker det inte långt till att göra andra saker för medlemmarna och Valencia CF. Det är flera medlemmar som bidrar med idellt arbete och viktiga

donationer. Här vill jag särskilt nämna brøderna Stai som gjort ett fantastiskt jobb med Chescandinavia.com och utsökt design och formgivning av diverse tryck, en vapensköld och vimplar som överlämnats till klubben och APV. Vårt första år överlämnade medlemmen Stefan Barkstedt en gigantisk banderoll som synts till vid flera stora matcher där medlemmar ur penyan medverkat. Det är tack vare medlemmar som dessa som vår penya tar kliv framåt, trots att vi inte är så många. Och utan den här typen av godvilliga insatser hade förstås penyan inte haft lika god ekonomi. Allt utom kärlek kostar och rostar.

Med större tillgångar hade vi kunnat lotta ut fler saker oftare (som VCF-tröjor), kunna skicka hem ett tryckt medlemsblad istället för dagens PDF via email och kanske kunna arrangera en seriös och återkommande medlemsresa – och mycket annat. Större tillgångar får vi enklast genom fler medlemmar och sponsring. Det sistnämnda är ett intressant område men det finns en viss komplexitet ioch med att vi är en ideell och obunden förening.

För närvarande har penyan tillgångar på strax under 20’000 svenska kronor. Enligt budgeten hade vi tänkt använda dessa enligt följande:

– En del avsätts som säkerhet till oförutsedda utgifter, eller till ‘bistra tider’ om medlems-antalet faller så lågt att det inte ens täcker avgifterna till APV och banken.

– En del avsätts till de fasta och kända utgifter nämt ovan som APV, bank osv.

– Sen har vi den sista delen, som ska spenderas eller sparas till medlemmarnas intressen!

Denna sista del har varit budgeterad till diverse saker; vi vill gärna göra bufandas (halsdukar) med Chescandinavia-logo, vi vill ge ut ‘Che’s lilla oransje/orangea’ – ett tryckt häfte med text till sånger man sjunger på Mestalla och annan matnyttig information – behändig för en Chescandinavo att ta med på resan. Vi är ännu inte klara med innehållet till häftet, som gavs ut i en liten specialserie till kampen mot Stabæk, men arbetet fortsätter för att färdigställa den. De som har häftet från Stabæk har bara sett början!

Av olika anledningar har inte bufanda- eller t-shirttryck blivit av. Vi har försökt under ett par tillfällen men haft svårt att finna en leverantör som gör små (och billiga) serier av bufandas i bomull, för vi vill helst ha en halsduk som man gärna virar runt halsen framför en i polyester som

Forts. på nästa sida /

ledare

kliar möjligen hamnar på väggen. Samtidigt vill vi inte att bufandan ska bli så dyr att medlemmar avstår från att köpa den. Det tycks vara en omöjlig kombination.

Det som jag upplever har mest förväntningar på sig är medlemsresan till Mestalla. Intresse har visats på forumet, men när vi väl har haft initiativ är det få som anmäler sig. Förra året gick vi ut ett par månader i förväg och hade årsmötet bokat på Mestalla, i APV’s lokaler. Vi blev tillslut tre (3) personer som kom dit. Det går inte att arrangera en resa som ska koordineras med flera aktiviteter om bara en handfull medlemmar följer med. Det blir en stor utgift för penyan till få personer, det går inte att skaffa grupprabatter till flyg, logi och olika evenemang och inträden. Jag tror att det bör vara minst 12-15 personer för att en planerad resa ska bli av.

Därmed inte sagt att vi ger upp! Men jag hoppas på er förståelse om varför läget ser ut som det gör. Vi har redan många goda idéer om aktiviteter och inslag på resan som kommer bli fullspäckad – när den väl blir av.

En helt annan aspekt som jag inte är nöjd med är hanteringen av nya medlemmar. Vi i styrelsen, och i synnerhet jag, har varit rent ut sagt dåliga på att välkomna nya medlemmar med ett introduktionsbrev, och som de flesta av er känner till har medlemskorten inte kommit ut. Detta beror till viss del på att APV inte trycker medlemskort mer än en gång om året (tidigare två gånger om året). Förra året skulle de tryck upp dom under juni/juli, men av okända anledningar blev det inte förrän i september/oktober – och sedan dröjde de ytterligare en tid innan de hittade upp till Norden – och de 2-3 senaste månaderna har de samlat damm hemma hos mig! Det sistnämnda är ingen annans fel än mitt. Jag har slarvat och inte skickat ut dom, och för detta vill jag be om ursäkt. Jag skäms. Även om kortet är av trivial formell betydels så har den ett viktigt nostalgiskt och symboliskt värde – det är ju ett kvitto på att man aktivt stödjer Valencia CF! Att glida runt med kortet i plånboken ger en liten känsla av tillfredställelse, och den vill jag inte ta ifrån er. Jag vill göra rätt för mig och kommer skicka ut de kort jag har så fort som möjligt.

Vår penya har haft mycket goda relationer med APV’s förre president Jaume Part. De som åkt ner och gått på match har i flera fall fått gratis inträde till Mestalla, som Jaume ordnat till oss. Han har också ordnat så att vi kunnat fixa biljetter trots att APV egentligen kräver att man måste komma – fysiskt – till Mestalla för att betala inträden och avgifter kontant. Det är inte möjligt för oss som reser ner med flyg samma dag eller någon dag innan match. Jag känner inte Blas Madrigal som nyss tagit över rodret för APV, men

jag hoppas vi har möjlighet att skapa en lika bra relation till honom och att vi kan förmå den nye presidenten att göra införa något så trivialt som ett bankkonto som vi kan göra en normal överföring till. Ur vissa hänseenden är det fortfarande medeltid över spansk administration.

En sista sak som jag vill förbättra är öka engagemanget och transparensen i vår penya. Jag vill att medlemmarna ska känna sig trygga med hur styrelsen driver penyan, dess ekonomi och vara delaktiga i dess aktiviteter, och då måste alla medlemmar också ha chans att få insyn i styrelsearbetet, hur vi tänker. De som följer med på Foro Chescandinavia vet troligen var vi står, men hur upplever du det?

Vi har en penya för att känna gemenskap kring Valencia CF. Du skulle göra mig väldigt glad om du delar med dig av dina åsikter om penyan på forumet:http://foro.chescandinavia.com/

Engagerade medlemmar är det som betalar min lönför mödan.

Med det sagt vill jag avsluta med en positiv förhoppning. Valencia spelar i Champions League nästa säsong, oavsett hur det går med bygget av Nya Mestalla, med antalet medlemmar i Chescandinavia, oavsett hur Madrigal blir som presidente i APV och oavsett om Silva och andra viktiga spelare stannar eller flyttar. Jag ser redan fram emot den nya säsongen och hoppas på fler stora matcher. Och jag ser framförallt emot att få dela den känsloladdade resan med mina vänner i Penya Chescandinavia. Japp, det kommer bli en underbar sommar!

¡amunt valencia per collons!

Er president

Daniel Cervera

ps: Den här sillysommaren kommer inte vara lika ängslig som föregående år. Fotbolls-VM i Sydafrika kommer servera stora matcher att njuta av för världens alla fotbollsälskare. Vi kan hålla ett extra öga på de lag som har spelare med Valenciaanknytning. Jag slår gärna ett slag för Tour de France i juli och motorsport som också brukar blomma upp under sommaren.Allt för att hålla fotbollsabstinensen i schack.

öppet brev till medlemmarna i p.v. chescandinavia, forts.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

Til slutt endte det med at han fikk fornyet tillit i ett eneste år, med opsjon på ett til om han når de avtalte målene. Men la oss se på prestasjonene og kritikken – er det berittiget?

For å analysere nær fortid må man forstå den litt eldre fortid. Den viser at Valencia over tid har hatt stor utskiftning av trenere siden Rafa Benitez forlot klubben i irritasjon over sportsdirektørens evne til å gi ham lampeskjermer der han ville ha en sofa. Best gjorde man det under Quique Sanchez Flores, en trenertype meget lik Unai Emery. Spillet var ikke det beste og de taktiske valgene var til tider lett å være uenig i. Likevel kom resultatene i form av Champions League-kvalikk. Spillesystem, spillerhåndtering osv er meget lik Emery. Forskjellen på situasjonen da og nå heter Amadeo Carboni.

Samarbeidet mellom QSF og sportsdirektøren med den famøse revolveren i garderobeskapet var alt annet enn bra. Det førte til åpenlyse krangler, gjerne i avisene og overganger der treneren var direkte uenig. Dette sendte Valencia ut i en spiral med sparkinger av alt fra presidenter og trenere til spillere, sportsdirektører, fysiske trenere og legeapparat. Verst var det under den unevnelige nederlenderen som tok over etter QSF og nesten tok klubben til et mirakuløst nedrykk. Spillerne vant sågar cupen ved å overstyre trenerens taktiske formaninger.

Stabilitet og samarbeid har dermed blitt nøkkelord i klubben, og Emery er den første treneren på veldig lenge uten konflikt med sportsdirektørrollen om denne nå heter Fernando eller Braulio. I tillegg har han løftet klubben til en tredjeplass igjen etter mange år med dårlige prestasjoner. Nå overser han det største stjernesalget siden Mendieta, noe som gir ham nye utfordringer å takle sammen med resten av det sportslige apparatet.

La oss se også litt på forsvarsspillet som har vært det området utsatt for den hardeste kritikken. I løpet sesongen var forsvarsfeil mye av grunnen til tapte poeng, det kan

ingen benekte, men tross det var Valencia det tredje beste laget når det gjaldt å slippe inn mål. Bare Real Madrid og Barcelona slapp inn færre. I andre halvdel av sesongen var man sågar også bedre enn Real Madrid. Og det har Emery og laget greid med bruk av til sammen 15 spillere på de defensive plassene: Miguel, Bruno, Alexis, Navarro, Dealbert, Maduro, Marchena, Albelda, Baraja, Joel, Lillo, Alba, Mathieu, Pablo, Fernandes.

Problemet til Valencia har faktisk i større grad vært et offensivt. Med 59 mål var man tross stjernekvartetten Pablo-Silva-Villa-Mata jevne med lag som Mallorca, Getafe, Villarreal og Atletico, samt nærmere 40 mål bak de to lagene foran på tabellen. Laget ble for forutsigbart og avhengig av at Silva og Villa lyktes. Stopp Silva og du kveler Valencia for en slik spiller må ha rom til å kjæle med ballen og tid til å slå de geniale pasningene. Til tider, når han ville, fant han også det, men når han ikke var i humør så stoppet det opp og det ble lite med den ene strengen å spille på. Emery må derfor jobbe med å omorganisere angrepsmønstrene frem mot neste sesong, samtidig som han vil håpe å luke vekk de åpenbare forsvarsfeilene.

Taktisk gjør han alltid gode forberedelser sammen med sin assistent Carcedo og han har ofte blitt satt i situasjoner der han har meget lite rom for å variere på grunn av skader, en situasjon han taklet meget bra. Den eneste som kan kritiseres i trenerteamet er vel egentlig Pako Ayestarán, ansvarlig fysisk trener, som muligens la opp et for hardt program, ser man på alle slitasjeskadene. Han er uansett ute av klubben fordi han ønsker å bli trener selv og vil erstattes. I en sesong med Champions League fotball i tillegg til cup og liga i Spania blir det en utfordring for enhver fysisk trener.

Alt i alt må vi gi trenerteamet en mer en godkjent vurdering. Utfordringen nå blir å stabilisere Valencia i toppen og unngå den dårlige ligasesongen man ofte har sett når laget er i Champions League.

/ L.

Underveis i Emerys fremdeles korte Valenciakarriere har det flere ganger vært stilt spørsmålstegn ved om han har de rette kvalitetene for å trene en klubb som Valencia. Den kritikken har ikke gått vekk selv om Valencia sikret tredjeplassen i La Liga og dermed direkte kvalifisering til Champions League. I begynnelsen av sesongen var det hjemmeformen som ble kritisert, i vårsesongen borteformen. Forsvars-spillet var under konstant kritikk og meningene var delte om Emery burde fortsette eller ikke.

Unai Emery og hans menn – har de lykkes?

Av Mulu / Hans Kristian Lange

Det har vært en meget travel sommer så langt der vi har sett spillere komme og spillere gå. Størst overskrifter har naturligvis salget av David Villa til FC Barcelona gitt. I tillegg har spillere som Žigic, Michel, Baraja og Renan funnet seg nye klubber. Fortsatt gjenstår det også mange salg. Men det vi vil konsentrere oss om her er våre fire nye spillere; Sofiane Feghouli, Mehmet Topal, Ricardo Costa og Roberto Soldado.

El Mercado Valencianista

sofiane feghouli

Fullt navn: يلوغاف نايفسKallenavn: ”Den nye Zidane”Idol: Zinedine ZidaneFødt: 26. Desember 1989Sted: Levallois-Perret, FrankrikeForeldre: Algeriske Høyde: 1,78Posisjon: Offensiv midtbaneTidligere klubb: Grenoble

ricardo costa

Fullt navn: Ricardo Miguel Moreira CostaIdol: Fernando CoutoFødt: 16. Mai 1981Sted: Vila Nova de Gaia, PortugalForeldre: Portugisiske Høyde: 1,83Posisjon: MidtstopperTidligere klubb: Wolfsburg (Lille)

Feghouli var en ettertraktet unggutt da han som purung fikk avslag av storklubben Paris St. Germain og i stedet endte opp hos Grenoble. Etter å ha imponert voldsomt ble han som 17-åring tatt opp i A-stallen hvor han fikk drakt nummer 33. Debuten var etterlengtet, men det ble med 3 kamper den sesongen. Han fikk likevel sin første profesjonelle kontrakt som varte til 2010.

Med nytt nummer, 8, satte man så høyere mål for unggutten som ble gitt en viktigere rolle i laget. Med merkelappen ”den nye Zidane” var presset stort. Det gjorde ingen forskjell, for Sofiane storspilte og bidro med 3 mål på 26 kamper, nok til å bidra sterkt til Grenobles opprykk. Deretter fulgte en sesong på det jevne, avbrutt av skader. Ledelsen i klubben ble mistroiske med en gang Valencias interesse ble kjent, noe som betød veldig få kamper sesongen 09/10. Det er en revansjesugenunggutt som ankommer Valencia.

Ricardo Costa var et produkt av Boavistas ungdoms-avdeling, men fikk aldri noen kamper for det tidligere storlaget. I stedet meldte han som skolegutt overgang til Porto hvor han etter en 3 års periode endelig fikk sin A-lagsdebut. Han ble aldri noen fast spiller, til det var utfordrerne for sterke: Jorge, Pedro Emanuel, Pepe og Bruno Alves. Det førte til overgangen til Wolfsburg i 2007 hvor han endelig ble et førstevalg. Og et udiskutabelt sådan. Sommeren 2009 var han egentlig klar for Zaragoza, men overgangen skar seg i siste øyeblikk, noe som gjorde at han returnerte til Wolfsburg. Forholdet ble aldri helt det samme med klubben han ble tysk mester med. Det førte han til franske Lille før han nå ankom Valencia.

Costa portretteres som en solid midstopper med et potensiale til å bli en ny Roberto Ayala. Måtte han bli det!

meritter med porto: UEFA Champions League: 2003–04,

UEFA Cup: 2002–03, Intercontinental Cup: 2004, Portugisisk

liga: 2002–03, 2003–04, 2005–06, 2006–07, Portugisisk Cup:

2003–04, 2005–06

meritter med wolfsburg: Bundesliga: 2008–09

Mrk...:

Mrk..:

mehmet topal

Fullt navn: Mehmet TopalKallenavn: Örümcek “Edderkoppen”Idol: Patrick VieiraFødt: 3. Mars 1986 Sted: Malatya, TyrkiaForeldre: TyrkiskeHøyde: 1,87Posisjon: Defensiv midtbaneTidligere klubb: Galatasaray

Tidenes første tyrker i Valencia kommer med tilnavnet ”Edderkoppen” (La Araña) på grunn av evnen til å takle og stoppe pasninger med sine lange bein. Han ankom Galatasaray som 20-åring etter å ha spilt for det mer obskure Canakkale Dardanelspor i tyrkisk andredivisjon. Det var svensken Tobias Linderoths skade som åpnet for Topal i den tyrkiske storklubben. Han benyttet sjansen til å bli fansens nye yndling, og det med hjelp av Linderoth som forklarte ham hva han burde forbedre seg på. Siden ble han fast på et lag som senest sesongen 06/07 tok tittelen. Everton var interesserte men lyktes ikke i å gjøre sin interesse om til et kjøp forrige sommer.

Topal er en anvendelig spiller som i tillegg til sin sterkeste posisjon som defensiv midtbanespiller kan bekle midt-stopperplassen og høyresiden av midtbanen. Han har også et fryktet skuddbein.

meritter:Tyrkisk Liga: 2007-08

Tyrkisk Supercup: 2008-09

roberto soldado

Fullt navn: Roberto Soldado RilloKallenavn: Tochacas, Gaudari “Soldaten”, baskisk El guerrillero “Soldaten”Født: 27. Mai 1985 Sted: Valencia, SpaniaForeldre: SpanskeHøyde: 1,79Posisjon: SpissTidligere klubb: Getafe

Endelig har den tapte sønn vendt hjem! Roberto Soldado forlot sin hjemby i en alder av 14 år etter å ha blitt oppdaget av scoutene til Real Madrid mens han spilte for Don Bosco CF. Han gikk alle gradene i hovedstadsklubben og fikk sin debut i ligaen i 2005 – mot Valencia. Etter en sesong med 19 mål på 29 kamper for Castilla og en del opptredener med A-laget, ble han i 06/07 lånt ut til Osasuna, hvor han raskt fikk kallenavnet Gaudari, baskisk for kriger. Det er et kompliment i en klubb som Osasuna. 11 mål gjorde ham til toppscorer i Pamplona og verdig en retur til Real Madrid.

Til tross for å ha fått sitt favorittnummer 9, ble det bare 8 kamper i en sesong der Real Madrid vant ligaen. Uten tillit dro han derfor til våre gode venner i Getafe. To sesonger hos de blå ga henholdsvis 34 kamper, 13 mål og 30 kamper, 20 mål. Tallene ligner de en viss David Villa hadde i Zaragoza før han kom til Valencia.

meritter:La Liga: 2007-08

Mrk..:

Mrk..:

tips: Følg med på El Mercado på forumet for siste nytt: http://foro.chescandinavia.com/board/el-mercado-f6.html

Hvem hadde trodd at Cañizares første relle arvtaker skulle bli en 37 år gammel tredjekeeper fra Tottenham? Han har gjort alle forhåndstips til skamme, forvist Moyá til benken og spilt seg inn i diskusjonen om tur til Sør-Afrika.

Mange så virkelig frem til å få Mallorcas stødige sisteskanse til Mestalla, men relativ stødighet til tross har han fått for vane å gjøre minst en dårlig inngripen når han får sjansen. Det er da også noe som er ”vanlig” blant keepere som ikke er i kampform.Kommer nok sterkere tilbake.

Det var lave forventninger til gratissigneringen fra Almería og Bruno har vel ikke gjort nok til å heve de foran neste sesong. Har levert grei innsats, men har tydelige svakheter, spesielt når han flyttes over på venstrebacken. Pluss for innsatsen.

David Navarro returnerte til Valencia før sesongen etter 2 år i eksil som en følge av slaget mot Inters Burdisso. Navarro har vist seg som en helt grei squadplayer, og har levert som forventet. Ikke det helt store, men ikke noe spesielt dårlig heller.

Kapteinen har stått fram så lenge han har vært skadefri og har spilt der Emery har trengt ham. De fleste oppgaver har vært løst meget godt, selv om det noen ganger blir litt vel kynisk. Jeg får mer og mer sansen for Marchena og det han bidrar med.

sesongvurdering Che for che, spiller for spiller*

Av Mulu / Hans Kristian Lange

* På en skala fra 1-10, der 10 er weltklasse

césar sánchez moyà

bruno

navarro

marchena

9/10 4 /10

2 /10

Portugiseren har ikke hatt sin beste sesong. Det begynner egentlig å bli en stund siden han hadde en av de gode sesongene. Mest oppmerksomhet har det vært rundt fest, disiplin og påkjøring av gamle damer.

Var det små forventninger til Bruno, så var det motsatte tilfellet da Alexis ankom Valencia for noen år tilbake. Dessverre har andaluseren ikke helt greid å ta steget ut av ”talent”-kategorien og har på ingen måte blitt den lederen man håpet på. Innledet sesongen katastrofalt, men har skjerpet seg.

miguel

alexis

5/10

3 /10 6 /10

3 /10

Den Aruba-fødte nederlenderen startet karrieren som midtstopper, ble flyttet opp som defensivt anker før han ble returnert til midtstopperposisjon i Valencia. Mangler talent, fart og evner og bør finne veien ut av portene.

maduro

7 /10

Forts. på neste side /

Sommerens store signering var franskmannen som kom med tittelen årets venstreback i fransk liga under armen. I starten var det noen innkjøringsproblemer, spesielt språklig, men resten av sesongen har kvalitet og offensiv kraft vært stikkordene. Valencia får en ny dimensjon med Mathieu på backen. Dessverre har små og store skader ødelagt litt.

mathieu

Det ble få kamper for veteranen denne sesongen, før han fikk tidenes avskjedshyllest mot Tenerife. De sjansene han har fått har han tatt vare på og han har dermed gjort det som kan forventes av en spiller på 34 år.

Banega kom til Valencia som en stjerne, forsvant ut på lån som en taper, kom tilbake og seiret. Som hans ”face-twin” Che Guevara sa: For å oppnå må man først miste alt. Sesongens positive overraskelse og:

Fikk aldri gjennombruddet vi ventet på, men han fikk et annet, som venstreback. Der gjorde han det meget bra i en situasjon der vi var helt tomme for forsvarsspillere. God offensivt, stadig tryggere defensivt. Hva velger Emery neste sesong?

baraja

ever

jordi alba

5 /10 7 /10

8 /10 7 /10

2 /10 9 /10

5 /10 8 /10

Man har I flere år avskrevet Albelda som en gammel spiller some er langt over toppen. Denne sesongen beviste han at det er feil. David var en av de sentrale spillerne gjennom hele sesongen og uten å gjøre det helt store var hans nærvær som stabilisator meget viktig.

Manuel Fernandes greide ikke å bygge på fremskrittene fra forrige sesong og har nok spilt seg nærmere en exit fra Mestalla i en sesong der han har vært mye skadet og der han ikke på noen måte viste seg frem når han fikk sjansen.

Skader, skader, skader. Vicente har vært tredjevalget på venstre-kanten og det har ikke blitt mange sjansene. De siste kampene har vi dog fått se en Vicente som begynner å nærme seg god gammel form.La oss håpe!

albelda

fernandes

vicente

Hadde man lave forventninger til Bruno var de ikke-eksisterende da Fernando presenterte denne 26-åringen som aldri hadde spilt i Primera Division. Etter en fantastisk sesongstart der han var direkte årsak til et av de beste periodene Valencia-forsvaret har hatt på mange år, falt resten bort i skader og svakt spill. Dermed blir summen midt på treet.

dealbert

★ sesongens spiller

6 /10 6 /10

5 /10 5 /10

1 /10 3 /10

5 /10 8 /10

Pablo Hernandez hadde sitt stor gjennombrudd forrige sesong og det tok han med seg inn i begynnelsen av denne. Dessverre holdt det ikke helt ut, men innsatsen har absolutt vært akseptabel.

pablo

Klasse, men uten inspirasjonen er han ikke den samme. Har virket ute av det og ikke på sitt beste. Kan CL-spill gi fonyet spillelyst? Noe har i alle fall manglet denne sesongen og det har ikke vært hans beste.

Kom i januar og skulle være en sårt tiltrengt forsterkning. Etter 2 sammenhengende år med sesonger var dog argentineren sliten og maktet ikke bidra veldig mye. Forhåpentligvis er han tilbake der han var i Rubin Kazan frem mot neste sesong for da kan hans bidrag bli meget viktig.

Startet fantastisk, men ble etter hvert tydelig sliten og meget klar over sin egen situasjon i forhold til en overgang, noe som gjenspeilet seg i spillet hans. Nok en gang er han dog Spanias mestscorende spanjol med sine 21 mål og sesongen er et nytt bevis på hans kvalitet.

Vi ønsker ham lykke til videre.

silva

chori dominguez

david villa

25-millionersmannen har aldri blitt det han var i Betis og vil nok aldri bli det. En sesong på det jevne uten de store høydepunktene.

Har kastet bort sesongen han hadde i fjor og er ikke i nærheten av en plass i troppen engang. Spiller et annet sted neste sesong.

Har ikke passet inn, passer ikke inn og vil ikke passe inn i Valencias spillestil. Foruten de 6 poengene han skaffet mot Espanyol er det en serbisk landslagsspiss vi ikke vet å bruke. Derfor var det ingen stor overraskelse at den høye Serberen nå blir å finne i enny klubb neste sesong.

joaquin

michel

žigic

Hva skal man si? Man venter mer av en spiller som Mata, selv om han har vært meget god i perioder. Ble uansett premiert med en VM-plass og vil trolig være Valencias største stjernespiller neste sesong.. Da må han gjøre det bedre enn i år.

mata

/

sesongvurdering: che for che, spiller for spiller, forts.

Sulten/hungrig på mer? http://www.svenskafans.com/spanien/valencia/artikel.asp?id=361078

Fortsett diskusjonen på forumet: http://foro.chescandinavia.com/

Men sedan Manuel Llorente tog över som president har klubben gått med tydlig riktning mot bättre prestationer, i alla avseenden. Om vi bortser från det sportsliga så kan vi se tillbaka på ett turbulent år med maktskiften, nyemissioner, obetalda spelarlöner och skuldsanering. Stegvis har Llorente, nyligen avsatte sportchefen Fernandooch Emery lyckats stabilisera situationen, men det är en lång resa kvar tills vi haren hållbar ekonomi.

I och med att Valencia CFs stiftelse togöver makten vid nyemissionen gavs Llorente den makt han behövde för att strama upp budgeten. Sportchefen Fernando agerade klokt och lyckades förhindra en spelarflykt förra sommaren. David Villa, Silva och de andra stjärnspelarna stannade kvar. Vi kanske kan tacka den världsomspännande finanskrisen för det, men en del av mig vill tro att det också berodde på att de faktiskt ville stanna. Fernando har, olikt ett par års tidigare sportchefer (Carboni undantaget) lyckats hålla pris/prestanda-förhållandet högt, med exempelvis Mathieu och återkommare som Banega.

I år gick det inte att hålla emot. Storstjärnan Villa såldes och fler kommer det bli. Valenciatidningen Las Provincias påstår att spelarförsäljningar på ytterligare drygt 30 Meuro kommer behövas, trots kommande intäkter från Champions League. Det tyder på att spelare som Juan Mata och David Silva kan komma att säljas. Baraja har pensionerats vilket bidrar till att dra ner på lönekostnaderna, nya spelare värvas med större omsorg än tidigare.

Skuldberget på dryga halvmiljarden euro måste minskas. Detta är Alfa och Omega för kommande säsonger och en förutsättning för överlevnad på både kort och lång sikt.

Något som Llorente hittils misslyckats med är att få en konkret på plan för att avsluta Solers prestigebygge Nou

Mestalla. Bygget står stilla men förhandlingar pågår. Valencias starka kvinna, borgmästare Rita Barberá, kläckte idén om att låta Levante UD och Valencia CF dela på stadion, såsom exempelvis Milanolagen gör. Levante UD, som har en blygsam budget och en stadion Ciutat de Valencia i behov av upprustning, har dock inte visat något större intresser för detta. Om man lägger känslorna åt sidan är det inte svårt att räkna ut att en delad stadion skulle innebära minskade kostnader för båda lagen, men sagan om Nou Mestalla är ännu inte avslutad. Det enda vi vet med säkerhet är att nuvaranda Mestalla på Avinguda de Suecia kommer att förbli Valencia CF’s hemmaborg även säsongen 2010/11.

Planerna för den nya träningsanläggningen i Porxinos ligger iskallt och bidar sin tid då läget är mer gynnsamtför investeringar.

Jag tror dock att Valencia CF’s värde och varumärke är fortsatt högt i rang. Champions Leaguespel och en hyfsad säsong i ligan torde vara allt som behövs för att överleva den finansiella krisen, åtminstone kommande år. Vi vana Valenciasupportrar vet att vår klubb alltid håller oss på halster. Gubbarna på Mestalla viftar nonchalant med armen, ropar “Cheeee! Ajo y agua!”, och så kör vi igen!

/ L.

De senaste åren har sport-aktiebolaget och fotbollsklubben Valencia CF SAD varit i rejäl gungning, såväl ekonomiskt som politiskt, och för bara någon säsong sedan även sportsligt. Namn som Soler, Soriano, Koeman och Dalport ger kalla kårar.

Framtidsutsikter för Valencia CF S.A.D. sedan sist

Av El Guiri / Daniel Cervera

London Calling.Efter en hedervärd tredjeplats i ligan

säsongen 2009-10 direktkvalificeradesig Valencia CF till fotbollens finrum,

uefa Champions League.

Av El Guiri / Daniel Cervera

Tredje gången gillt

I år är det tio år sedan Valencia nådde sin första cl-final med Héctor Cuper som tränare och legendarer såsom Mendieta, Carboni, Cañizares och El Piojo López i laget. Fina, men samtidigt dystra minnen då Real Madrid vann med 3-0 på Stade de France i maj år 2000.

Som alla andra deltagande lag siktar man på att komma så långt som möjligt. Trots att vcf inte hör till de absoluta favoriterna finns det fog för en liten vinstvarning. Med de två finalerna och framgångar i både uefa Cupen, samt en respektabel framgång i el kommer ingen heller helt räkna bort los Ché. Alla känner till att laget har kapacitet att nå finalen, även utan David Villa.

Finalen i cl 2010/11 kommer för sjätte gången spelasi London, uk på Wembley stadion. De optimistiska av oss planerar en resa, och ser till att tacka nej till bröllop och begravningar: Saturday 28th of May 2011. En publik-kapacitet på 90’000 personer och Carlings Beer itapparna borgar för hög stämning!

Om vcf reser till London för att deltaga i finalen blir det för tredje gången. Det är dags att vinna då.

Valencia CF direktkvalificerade

All information om matchdatum, format och turneringens regler finns på uefa.com. Här följer några axplock.

Första kvalomgångarna startar redan 29-30 juni, därefter följer andra kvalomgången. Sista kvalomgången är playoff-fasen med start den 17-18 augusti.

Efter playoff startar sista gruppspelsfasen med “Matchdays”. 32 lag gör upp om att nå finalen. Det är här som Valencia cf ansluter turneringen i år. Lottningen till gruppspelet sker i Monaco den 26 augusti, troligen dagen efter den Europeiska Supercupfinalen mellan el- och cl-vinnarna som brukar spelas där.

Matchday 1 spelas den 14-15 september, Matchday 2 den 28-29 september, och så forsätter detta fram till efter Matchday 6 i december. De två bästa i respektive grupp går vidare till cupslutspelet. År 2011 inleds med 16-delsfinalerna och tillslut når resan fram till finaleni London i slutet av maj.

Motstånd

Direktkvalificerade lag till gruppspelet:

Internazionale (mästare), Valencia CF , Olympique Lyon ,

CFR Cluj , Chelsea FC , Roma , Rubin Kazan , Benfica ,

Manchester United , Milan , Spartak Moskva , Bursaspor ,

Arsenal , Bayern München , Shakhtar Donetsk ,

Panathinaikos , FC Barcelona , Schalke 04 , Twente ,

Rangers , Real Madrid , Olympique Marseille .

Det kommer förmodligen tillkomma klubbar från Playoff-fasen som Sevilla FC, Auxerre, Tottenham, Werder Bremen, Basel, PAOK och Dynamo Kiev, för att nämna några.

Bland de nordiska lagen som kvalar under sommaren finner vi: AIK Solna (SE), København FC (DK), Rosenborg (NO), HJK Helsinki (FI) och FH Hafnarfjarðar (IS) samt några klubbar från Färöarna och de Baltiska staterna.

Vårt hopp står till att någon eller några av dessa når gruppspelet och lottas mot los Ché!

Nyheter i årets upplaga

Varje år hittar UEFA på lite nya regler och ändrar och utvecklar konceptet. I år har man börjat dra ner på antalet direktkvalificeringar för att ge utrymme till fler klubbar och länder att deltaga.

I denna upplagas statuer kan vi läsa att det kostar klubbarna 200 euro att skriva in sig för spel i CL, en spottstyver jämfört med de summor som deltagande och vinster ger tillbaka i klubbkassan! Mycket välbehövligt i Valencias fall. UEFA delar exempelvis ut cirka 75% av vinsten från TV-rättigheter, merchandising och sponsring

Forts. på nästa sida /

over Mendieta var en nyckelspelare förLos Che både 2000 och 2001.

artikel

De optimistiska av oss

planerar en resa, och ser

till att tacka nej till bröllop

och begravningar“

the champions league anthem

Ce sont les meilleures équipesSie sind die alle besten MannschaftenThe main event!

Die MeisterDie BestenLes Grandes ÉquipesThe Champions!

Une grande réunionEine große sportliche VeranstaltungThe main event!

Ils sont les meilleursSie sind die BestenThese are the champions!

Die MeisterDie BestenLes Grandes ÉquipesThe Champions!×2

over 2011 kommer Champions League finalenspelas på Wembley i London.

/

till de 32 lagen i gruppspelsomgången. Vi talar om totalt hundratals miljoner euro.

Den exakta siffran finns av förklarliga skäl inte tillgänglig förrän kontrakten är klara och intäkterna från försäljningar är inräknade - och alla utgifter betalda. Enligt Wikipedia utgör dock en del fasta bonusar: UEFA ger €3 Meuro till alla lag som kvalifiicerar sig till CL, plus €2.4 Meuro för att deltaga i gruppspelet. En vinst ger €800,000 och en kryssmatch €400,000. Utöver detta delar UEFA ut varje €2.5 Meuro till varje kvartsfinalist, €3 Meuro till semi-finalister, €4 Meuro till tvåan och €7 Meuro till mästaren. Utan att gå in på fler detaljer och historiska utbetalningar kan vi lugnt konstatera att CL ger rejäla intäkter.

En annan nyhet är kravet på inhemska, lokalt fostrade spelare: “Locally trained players”. Minst 8 spelare i 25-mannatrupperna måste vara tränade av klubben och/eller en klubb som lyder under somma nationella fotbollsförbund. Kombinationerna är komplexa och flexibla, men ju mindre lokalt fostrade spelare desto mindre trupp får man ta ut till CL, som kan minskas nertill 21 spelare om man inte uppfyller kraven.

Valencia har i skrivande stund inga problem med att uppfylla detta krav: Pablo, Silva, Albelda, Mata, Ximo, Marchena, Moyà, César, Vicente, Jordi Alba, Bruno, Dealbert, Alexis är alla fostrade klubbar som lyder under spanska fotbollsförbundet. Efter Silly Season finns risken att någon eller några säljs, men å andra sidan kan vi räkna med att en eller annan spelare från VCFs ungdomsakademi lyfts upp eller återvänder från utlåning, till exempel Aaron Ñiguez, Paco Alcacer och Guaita.

Som vi har längtat, som vi ser fram emot det

– the Champions!

london calling, forts.

ruben baraja– eller en odyssé i värdighet

Av Palop / Peter Olsson

rubén baraja– eller en odyssé i värdighet

tidens obevekliga framfart rår vi inte på. Den rör sig framåt framåt in i ett oändlighetens hav. Bottenlöst och ogreppbart. Ibland sker dock något obegripligt ur det ogreppbara i form av sprickbildningar i tiden. Sprickbildningar som får tiden att stå stilla, inte länge, ett fåtal sekunder stoppas upp och känns som oändliga innan de löses upp och tiden hinner ifatt sig själv och rinner ner i det bottenlösa obegripliga havet. Forts. på nästa sida /

Frusna sekunder har jag talat om tidigare. Villas frispark mot Inter är ett av ögonblicken. Albiols brytning i slutet av samma matchserie ett annat. Silvas märkliga förmåga att sväva fram och som genom ett trollslag genomföra en dragning har också en förmåga att frysa tiden och få dess bottenlösa hav av obegriplighet att skälva av det ofattbara som sker. Tillfällen då ljudet försvinner och tiden stannar. De som lyckas med detta är vår yngre generation. En generation som förhoppningsvis skall stanna och utgöra stommen till något nytt och vackert. Ett lag. En stomme ur vilken en ny ryggrad skall utkristalliseras. En ryggrad karvad ur en ny ek. Eken med sin tusenåriga livskraft kan sägas göra sitt yttersta för att motstå en eviga tidens framfart. Ett material som utgör en stabil grund, en stomme att luta sig mot när osäkerhet och ovisshet gör sig synliga i sina olika skepnader.

Vi har levt lång lång tid på en stomme. Men nu blåser förändringarnas vind och man skönjer ett eko. Det är årsringarna som ekar i vår stomme. Ekots klang är förvisso fylld av vemod men det dröjer sig kvar enpraktfull efterklang. På samma sätt som de yngre får sekunderna att frysa, har tiden fångats i en ochsamma spelare. Det vi hör är ekot av värdighet.

Tidigare har krönikorna handlat om gudar och hjältar, främst från den grekiska mytologin. Det har känts passande. En ung generation som med själ och hjärta klivit rakt in i bataljen. Envigar som utkämpats. Omöjliga uppdrag som utförts. Allt detta har försökts beskrivas med en mytologi så full av kraft och märkliga vändningar. Denna vad vi får betrakta som en avskedskrönika handlar inte om dessa energiska spelare eller om ungdomlig entusiasm. Det är ett försök att lyfta fram en odyssé i värdighet. Stjärnor kan tändas över en natt, men det tar åratal för tiden att spinna sin dräkt av värdighet.

Det finns ett antal spelare som trots ekot fortsätter spela. Tiden gnager på dem alla samtidigt som den enbart spinner sin väv av värdighet åt vissa. Förändringar sker och åldern tar ut sin rätt, men det finns ändå något där, något i viss mån ogreppbart. Ett vida exempel är Milans

Maldini. Det har säkert skrivits krönikor om honom. Det borde ha gjort det i allafall. Det är han värd. Men nu handlar det inte om Milan eller Maldini utan om någon annan. En spelare som efter alla dessa år kommit att likna en av mina litterära favoriter; Odyssevs.

Den grekiska hjälten och tillika Ithakas kung, som under tio år irrade runt på havet innan han fick återvända till sitt Ithaka och sin älskade Penelope. Det var Odyssevs som låg bakom den trojanska hästen i trojanska kriget. Ett tilltag som förargade Poseidon som kom att se till att Odyssevs tvingades till sina tio år långa irrfärder innan han fick återse sitt land, sin fru och sin son.

En anmärkningsvärd passage i berättelsen är att han inte alls ville deltaga i kriget i fråga. När Odyssevs uppfordrades att deltaga spelade han vansinnig. Ett skådespel som dock avslöjades och han tvingas delta. Väl inblandad i kriget och senare i sina många äventyr framstår Odyssevs inte som hjälten som huvudstupa rusar in i striden utan hans sätt präglas snarare av klokhet, listighet och eftertänksamhet.

Det är denna kombination av eftertänksamhet och klokhet samt det faktum att Odyssevs och vår spelare i fråga är vida känd men samtidigt inte. Namnet klingar bekant men, på samma sätt som med Odyssevs, är det inte alltid så lätt att återge stordåden som uträttats.

Rubén Baraja debuterade för Los Ché den 23 augusti 2000. Då var han 25 år gammal. Han kom som en spelare som skulle täcka upp de hål som uppenbarade sig efter spelarförsäljningar av Gerard och Farinós. Något som med tiden skulle visa sig vara ett ypperligt sätt att foga samman ett mittfält. Baraja kom samma år han anlände till Turia att få vara med om en svidande finalförlust i Champions League. Baraja satte sin straff men utslagningen var ändå ett faktum. Något som troligen ekar i hans kropp än idag. Mer euforiska ekon består säkert två ligavinster en Uefa-cup och en Copa del Rey vinst av. Vinster som han till mycket stor del legat bakom. Han har med den äran burit kaptensbindeln. En i mina ögon värdig kapten. En evig kapten oavsett om bindeln suttit runt hans arm eller ej.

Det rör upp en känslostorm att se honom spela nu. Minnet av allt han utfört blandas med faktumet att han blivit äldre. Det är inte samme Baraja nu som då. Men precis som Odyssevs har han kanske inte alltid stått för det där sjukt spektakulära, borträknat ett antal välplacerade frisparkar och ett par lika väl slagna crossbollar, utan han har stått för det smarta spelet. Han är ingen extrem kvick spelare inte heller någon med en magisk dribblingsförmåga. Han har alltid gjort det kloka, eftertänksamma. Ett instick, eller en djupledsboll vass nog att skära i granit. Men det är väl

rubén baraja – eller en odyssé i värdighet

inte bara detta som gjort honom till den han är. Det är inte denna klokhet som sett till att tiden spunnit dräkten av värdighet. Jag skulle även vilja lägga till lojaliteten. Han har alltid framstått som en lojal och klubbmedveten spelare. Jag är på det klara med att han värvades från Atletico Madrid. Han lämnade dem när de rasade ur Primeran. Han lämnade för Valencia och inte någon av de allra största. Men han kom att bli.

Lockropen har varit många men han har alltid stannat kvar. Något som jag försökt förklara till leda för människor som jag diskuterat hans storhet med. ”Vilken, Baraja?” Har jag fått till svar. ”Det är väl ingen som vill köpa honom nu?” Nej, blir mitt avmätta svar det är ju det som är poängen. Han har blivit gammal i klubben och nu vill ingen köpa honom. Men på sin glans dagar stod köparna på kö och lockade. Jag är en av dem som tycker det är så vackert med en lojalitet och en känsla för inte bara klubben utan även dess fans. För mig blir det ännu större när en spelare väljer att stanna i en klubb länge, länge som inte alltid går spikrakt uppåt. Det finns spelare som stannat länge i de allra största klubbarna men de har ju inte heller någon anledning att flytta. De riktigt stora drakarna i de största europeiska ligorna aspirerar alltid på något, ligavinst eller Champions League-vinst. Det är det som jag finner som en av storheterna med Baraja. Han har stannat trots att det inte alltid inneburit en möjlighet att knipa en trofé. Visst har målsättningen alltid funnits där men inte alltid möjligheterna. Placeringarna har svajat från 1:a till förra säsongens 10:e plats. Just denna 10:e plats visar också på hans storhet. Baraja drog ett tungt lass under den fiaskoartade säsongen. Han var ensam kvar som stomme, samtidigt som ekot av ålder fanns där. Han spelade bra

de sista skälvande matcherna där så mycket stod på spel. Bara detta skulle täcka upp rättigheten i mitt påstående om en aura av värdighet som han utstrålar. Men det finns mer. Baraja har inte som så många andra tjatat om nya och mer lukrativa kontrakt. Girigheten rår inte på den dräkt av värdighet som tiden spunnit. Han gick ner i lön under sin sista förhandling för att spela kvar i den klubb som finnsi hans hjärta. På samma sätt som hans hjärta alltid kommer vara en del av klubben.

Det är allt detta som skapar den känslostorm som härjar i mig mitt under matcherna. Mitt i stormen finns ekot, som slår igenom precis som hos Odyssevs, och visar på inte bara klokhet utan även styrka. Sist det hände var i den match som syntes som förlorad mot Real Betis. Det är givetvis Baraja som genom ett underbart eko sätter skallen på bollen som betyder 3-2. Samtidigt kan jag komma på mig själv med att svära över honom och att det går så långsamt. Att det inte är den unge Baraja som spelar utan en ny äldre. I samma ögonblick drabbas jag av en fruktansvärd ånger. Det räcker att han höjer blicken och man ser den där värdigheten som strålar kring honom för att fyllas med denna ånger. Det är en värdighet som jag vet inte kommit över en natt utan en värdighet spunnen av de finaste tidstrådar som sparats som fragment av en svunnen tid sammanslagna med nuet. Det är en värdighet skapad av oändlighetens och tidens mest lysande skräddare. En värdighet som burits och som betytt så fruktansvärt mycket för klubben och laget. En värdighet som i framtiden kommer sväva inkapslad i den tid som flyter genom laget och dess historia.

/

profil

Tio år varade Odyssevs irrfärder innan han fann sitt Ithaka.

Tio år av kamp och svåra beslut.

Tio säsonger ligger bakom dig Rubén Baraja.

En fullbordat odyssé.

En odyssé i värdighetens tecken.

Palop

tifos en mestalla

17/10/2009 la liga

I det forrige møtet mellom de to lagene fikk Valencia bare 1 poeng selv om de fortjente å vinne. For å gi laget et løft før de møttes igjen på Mestalla, lagde APV denne tifoen som spiller på Valencias farger: hvitt og svart.

2001-2002 la liga

Valencia var på vei til å vinne ligaen for første gang på 30 år, og innsatsen ble hyllet med denne klokkerene tifoen.

Xe que bo – Che, så bra!

Les mer om hva uttrykket ¡xe que bo! betyr:http://is.gd/datkc

Av Fede / Fredrik Stai

Når du betaler medlemsavgiften din går en stor del av pengene videre til Agrupación de Peñas Valencianistas – hovedkontoret og moderforeningen for Valencia CF-peñaer. De jobber på flere måter for å fremme klubben; en av oppgavene deres er å arrangere de største tifoene på Mestalla. Du kan se noen prakteksempler her. Og det er lov å være stolt, ettersom vår peña har bidratt økonomisk (om enn med et ganske lavt beløp) til hver eneste tifo av nyere dato.

valencia - barcelona

ukjent kamp

09/05/2009 la liga

Valencia tok en nådeløs seier over Real Madrid, og publikum på Mestalla

svarte med å synge sin egen versjon av Barack Obamas kjente slagord:

Che we can!

25/04/2009 la liga

Det er ingen tvil om at det er stort engasjement (sentiment) for laget, rett før toppkampen mot “uslåelige” Barcelona,

der Valencia scoret to mål og fikk uavgjort.

06/03/2007 champions league

To lag med en turbulent historie seg i mellom. På San Siro sikret Valencia seg to viktige bortemål

(2-2) og med en “Vendetta”-tifo på Mestalla var det dekket for et dramatisk returoppgjør.

Dessverre ble det dramatikk uten ball (David Navarros personlige vendetta på midtbanen),

men selve kampen gikk bra – det ble 0-0 og Valencia var videre på bortemålsregelen.

valencia - inter milan

valencia - real madrid

valencia - barcelona

bildespesial

året er 1942, Europa herjes av krig og Spania slikker sine sår etter den forferdelige borgerkrigen og Francos fascistregime er ved makten. Alt lå til rette for Real Madrid-dominans i spansk fotball. Men litt ut fra intet kom et lag fra landets tredje største by, som snakket Valenciansk og ikke Castellano og gjorde en sesong nesten uten sidestykke. Det var en sesong hvor forsvaret sto imot inntrengere som spartanerne mot perserne og angrepet med legendene Epi, Amadeo, Mundo, Asensi og Gorostiza, la delantera eléctrica, herjet med motstanderne.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

Året før hadde Valencia vunnet Copa del Generalísimo og kommet på tredjeplass i serien. Historiebøkene på Mestalla har en overflod av notater, nyhetsartikler og minner fra cup-seieren, mens seriegullet som skulle følge sesongen etter er beskrevet med noen få setninger.Det var nemlig slik på den tiden at det var cupen som var det store trofeet. Grunnen var at cupen kåret Spanias mester, noe som hadde blitt gjort siden århundreskiftet. La Liga derimot var bare knappe 20 år gammel og hadde enda ikke nådd samme status. For ettertiden er detlikevel troffet som Spansk Seriemester som står igjensom den største prestasjonen.

Nøkkelen til dette første seriemesterskapet i klubbens historie var et kjøp. Man hadde et ok forsvar og et fantastisk angrep, men manglet sisteskansen som ga forsvaret roen. Keeperen som skulle rette på det kom fra baskerland og San Sebastian. Ignacio Eizaguirres navn er for alltid synonymt med Valencias fantastiske sesonger frem mot 1949 og han regnes som en av Spanias ypperste keepere gjennom tidene. Eizaguirre hadde allerede vist sin verdi mens han spilte for Real Sociedad, men var på grunn av uenigheter med klubben uten kontrakt. 4 representanter med 4 forskjellige klubbemblemer

banket på døren hos faren hans; Armet Kinké, Real Madrid, Alberto Maluquer, FC Barcelona og en representant fra Espanyol, samt Valencias Luis Casanova.

På den tiden betydde en manns ord mye, og selv om tilbudene fra de tre andre var økonomisk bedre, hadde Eizaguirres far allerede gjort en initiell avtale med Valencia. Han og sønnen holdt sitt ord og vraket Valencias erkerivaler. Han var på den tiden 19år gammel og skulle etter hvert bli 29 før Valenciakarrieren tok slutt. Overgangssummen var litt under 400 euro eller 3200 norske kroner. Eizaguirres debut ble på Chamartín mot Real Madrid og Valencias president Casanova vurderte lenge om han skulle dra og se kampen eller ikke. Til slutt bestemte han seg for å gjøre det. Etter trøbbel med billetten endte han opp med å tilbringe hele turen, om natten, sittende på en trebenk, bare for å se sitt kjære lag bli slått 5-3 av de helhvite. ”For en debut! Vi tapte 5-3. Og selvfølgelig scoret en venn fra San Sebastian, Alday, som studerte i Madrid og spilte for Real, tre mål på meg”, kommenterte Eizaguirre i ettertid.

Den sesongen var den første med 14 klubber i den øverste divisjonen. Forsesongen bestod av 6 kamper, stort sett mot lokal valenciansk motstand som Castellón og Ontinyent,

Del 2 La Liga 1941-42

valencias troféer

over La delantera eléctrica.

men også mer kjente motstandere som Barca, Espanyol og Zaragoza. Kampene endte med 4 seire og 1 uavgjort og tap mot Barcelona hele 5-3. Serien startet med en kamp mot Club Atletico de Aviación, det som etter hvert kjennes som Atletico Madrid. De rødhvite var en av favorittene foran sesongen og viste også i første halvdel stor styrke. Mot Valencia var de aldri truet og vant enkelt 3-0.

Det betød at Valencia hadde en jobb å gjøre og for å få opp scoringsselvtilliten spilte man en vennskapskamp kun tre dager senere, mot Catarroja som endte 8-0. Det så ut til å ha gjort underverker for mot Real Sociedad i den påfølgende serierunden stoppet man ikke før Mundo (4) og Gorostiza (2) hadde sørget for 6-0. Seier over Granada, en uavgjort mot Bilbao med påfølgende seier mot Deportivo la Coruña dannet utgangspunktet før bortemøtet med FC Barcelona, laget man hadde blitt knust av i forsesongen. En fantastisk innledning på Les Corts sørget for 0-2 allerede etter 15 minutter med Gorostiza og Asensi på scoringslisten. Selv om Barcelona maktet å redusere på straffe doblet begge Valencias målscorere sine tall og sørget for at det til slutt sto 2-4.

Kampen etter hadde man gjort en strabasiøs bussferd til Sevilla, en medvirkende årsak til at målprotokollen viste 4-1 til hjemmelaget. Tetlagene i serien var Atletico Aviación og Celta og med Valencias gjentatte feilsteg mot lag som Castellón hjalp det lite med for eksempel 7-1 over Alicante-laget Hércules. Det ble et forsprang, som dog ble noe mindre etter 7-3-nedsablingen av nettopp de lyseblå fra Vigo. Det omtalte tapet mot Real Madrid ble enden på første halvdel av sesongen og Valencia lå litt bak de beste. 04. Januar 1942 var en skjebnedato. Atletico Aviación sto på motsatt halvdel av et Mestalla som hadde vært et fort. Man måtte vinne om man skulle ha noen som helst sjanse.

Kampen skapte om ikke annet en tradisjon på Mestalla som lever den dag i dag. Hører man !Gojenuri! Gojenuri! Gojenuri! Så kan man være sikker på at dommeren har vært alt annet enn god i valenciafansens øyne. Gojenuri var nemlig navnet på dommeren som hadde ansvaret i den avgjørende kampen. ”Mare meu, som man tok av. !Gojenuri! Gojenuri! Gojenuri!. Tillat meg å si som det er; I aldrighetens aldri kunne man aldri vært mer hatet, fornærmet og jaget. Det var klar beskjed om at dette vil man ikke ha noe av mer. Aldri har man sett en dømming

så håpløs, så skandaløs. Å kalle en dommer Gojenuri var den verste fornærmelsen man kunne gi i førtiårene.”

Årsaken var en situasjon som førte til rødt kort til Valencias Iturraspe og straffen som ga Atletico 0-1-seieren. En situasjon så opplagt feilaktig at man rett og slett ikke kunne fatte det. Serien var avgjort, trodde man. Likevel kjempet Los Che videre og reiste seg til 10 seiere og 2 uavgjorte kamper i det som gjensto av sesongen. Av høydepunkter kan nevnes 5-0 over Granada, nok en 4-2 over Barcelona, 3-0 mot Depor i La Coruña og fantastiske 8-1 over Sevilla.

På samme tid som Valencia fant uventet styrke, gikk Atletico på en smell og på hjemmebane mot Espanyol hadde Valencia skaffet seg et såpass stort forsprang at de hadde sjansen til å avgjøre alt 3 runder før slutt. Samtidig var man avhengig av resultatene på Riazor og Chamartín der Atletico og Real Madrid spilte sine kamper mot Depor og Vigo. Begge kampene endte med seier for lagene fra nordvest. På Mestalla ble det en forrykende kamp der Valencia kjempet seg til en ledelse ved midtbanespilleren Lele, før den ble doblet ved Gorostiza. Chas’ redusering et minutt før slutt skapte nerver, men da sluttsignalet lød noen minutter senere kunne Mestalla nok en gang brøle Valencia Campeón! Valencia Campeón! Valencia Campeón! Og det bare et år etter historiens første triumf.

Laget satte rekord med 85 scorte mål, slapp inn kun 39 og tangerte Bilbaos rekord i distanse ned til nummer 2. Mundo ble også den første Valenciaspiller noen gang som tok Pichichi-trofeet med 27 mål på 26 kamper. En fantastisk sesong endte i det første seriegullet og etter hvert trenerens avgang på grunn av uenigheter med toppscorer Mundo. Veien videre ble likevel suksessrik. Mer om det neste gang.

over Valencia C.F. med sitt første liga-trofé.

/

Av Mulu / Hans Kristian Lange

Keeperplassen var kanskje den enkleste av alle; Santiago Cañizares vil for alltid være Valencias store keeper. Ingen har oppnådd mer i klubben enn det han har som kaptein, ikon og spiller. El Dragón – dragen – var beryktet for sitt natteliv og sine turer til London for frisørtimer, men ga alltid sitt ytterste i kamp og redningene han gjorde var avgjørende for suksessen Valencia hadde. Etter 10 år og over 300 kamper er det vel fortjent med en plass på dette laget.

Jocelyn Angloma kom til klubben som 32åring fra Inter Milan. Den utrettelige høyrebacken ble raskt en legende på grunn av sin fantastiske løpskapasitet, personlighet og styrke. Hele 120 kamper rakk han frem til han la opp i

2002, 37 år gammel. Det vil si, han gjorde comeback for noen år siden når han dro på seg skoene for Guadaloupes landslag, der han fortsatt også spiller for et klubblag.

Når midtstopperplassen skulle kåres var det kanskje diskusjon om den ene, men om Roberto Fabian Ayala ikke fikk den andre ville være et sjokk. Slik gikk det selvfølgelig ikke og argentineren har plassen som høyre midtstopper. Med kallenavnet rotten og en fortid som benkesliter i Milan hadde man kanskje ikke de store forhåpningene da han ankom klubben i år 2000. Lite visste man da at man hadde signert det som skulle bli regnet som verdens beste midtstopper i en lang periode.

Valencia har opp gjennom tidene hatt noen fantastiske spillere og en kåring av tidenes 11er vil alltid reflektere bedre de siste årene enn de tidligere. Tidenes 11er er noe som lever i hjertene til fansen og denne våren har klubben gitt nettopp fansen muligheten til å si sin mening. Her avslører vi hvem som fansen mener er Valencias ”millor 11”.

Tidenes 11er

Ayalas evne til å være lederen i forsvaret var det som bandt det sammen og sørget for at Valencia ble viden kjent for sitt utmerkede forsvarsspill. Ayala forlot Valencia da han ikke fikk ny kontrakt i 2006. Etter å ha skrevet under for Villarreal, lot han dem i stikken til fordel for Zaragoza uten en gang å ha vist seg i gul drakt. Nå spiller han for Racing club hjemme i Argentina.

Midtstopperplassen ved siden av Ayala tilhører legenden Ricardo Arias. Arias er den som har nest mest kamper for klubben i historien, bare etter Fernando, nåværende sportsdirektør. Han kom fra juniorlaget tilbake i 1976 og spilte til sammen 16 sesonger for Valencia. Han var kjent for sin sterke fysikk først og fremst og var ingen målgjører, noe ett eneste mål på 537 kamper taler et tydelig språk om. Han avsluttet karrieren i nabolaget Castellón men la skoene på hyllen etter bare en sesong

Venstre backplass tilhører en virkelig mytisk skikkelse. Amadeo Carboni var den evige, den knallharde og ikke minst mannen som hadde med seg pistol i garderoben. Ingen la seg ut med den knallharde italieneren fra Arezzo. Som sin kollega på den andre backen kom han med 32 år sent i karrieren og hadde blant annet syv sesonger i Roma bak seg. Likevel skulle han dominere laget som hadde sin største sportslige periode mellom 1997 og 2006. Carboni elsket å innynde seg med de mest hardbarkede supporterne til Valencia og nøt stor respekt både blant de og alle andre som fulgte Valencia. Da han skulle legge opp etter et år på benken under Quique Sanchez Flores fikk han ikke starte av sistnevnte og skulle egentlig gå glipp av sin avskjed. Hans arvtaker Emiliano Moretti visste likevel råd og faket skade for at Il Capo skulle få komme innpå. QSF hadde ikke noe valg og scenene som utspant seg etter kampen var uten sidestykke. Ingen tvil om at Valenciafansen satte ham høyt.

På høyre kant er det ingen tvil om at Gaizka Mendieta fortjener sin plass. Mendieta var baskeren som kom opp gjennom ungdomssystemet til Castellón, der han kun rakk 1 år for a-laget før storebror Valencia banket på døren. Han var da en noe beskjeden unggutt med 5 U18-landskamper. Året 1992 skulle sette premissene for en fantastisk Valenciakarriere. Selv om han debuterte allerede i 1993, var det ikke før 1997/98-sesongen han virkelig slo gjennom. Sesongene frem mot 2001 var Mendieta Valencia. Han var hærføreren med de utrolige målene. Hans rolle i de to påfølgende Champions

League-turneringene er uforglemmelig. Kapteinen sto frem som turneringens kanskje beste spiller, noe som ved begge anledninger i alle fall endte med pris for beste midtbanespiller. Med sin 48 millioner euro-overgang er han fortsatt Valencias dyreste salg gjennom tidene.

Sentralt finner vi selvfølgelig duoen Albelda – Baraja som gjennom ti år har vært Valencias motor. Begge er legendariske og selv om det til tider har vært et turbulent forhold mellom de to utenfor banen, har det aldri vært mangel på samspill på banen. Begge de to har også vært kapteiner i klubben i sitt hjerte. Baraja takket som kjent av etter denne sesongen og etter all sannsynlighet vil Albelda gå samme skjebne i møte til neste sommer.

Venstrekanten kunne ha gått til mange, men resultatene var ganske tydelige fordel Vicente Rodriguez. Unggutten greide det umulige da han kom inn og tok plassen til en av lagets stjerner og fan-favoritter Kily Gonzalez. Vicente kom fra Levante, men hadde alltid vært Valenciasupporter av hele sitt hjerte. Når han så fikk muligheten i år 2000 var han ikke sen om å ta den. Raskt ble han omtalt som verdens beste venstreving, med en fart, teknikk, målteft og spillelyst de fleste kan misunne ham. Høydepunktet kom under Benitez i 03/04 sesongen da han, Mista og Rufete dominerte og scorte i overkant av 30 mål seg i mellom, 13 tilhørende Vicente. Han har etter alle skadeproblemene nå endelig begynt å nærme seg gammel form og er også blitt en av kapteinene.

Mario Kempes er et navn alle Valenciafans, unge som gamle setter pris på. Argentineren var Valenciaspilleren som dominerte et VM og som var vår egen målkåte matador. Legenden om Kempes lever i beste velgående på Mestalla med hans 116 mål på 185 kamper, et snitt ikke en gang makkeren i denne tidenes 11er kunne matche. Det anbefales å lese biografien om el Matador.

Siste spiller på laget har i skrivende stund akkurat satt et punktum for Valenciakarrieren som har gitt 131 mål og 238 kamper. David Villa vil for alltid være et navn i historiebøkene på Mestalla uansett hvordan det går litt lenger nord. Oppholdet var et eventyr fra starten i 2005 frem til nå i 2010. La oss bare være takknemmelige for at han ble så lenge og ga oss så mye.

/

artikel

Tanken föddes inför ligaomgång 35. Tre matcher återstod av säsongen och tabellen visade en tredjeplats. Efter att ha sett laguppställningen i Superdeporte kunde jag krasst konstatera att Bruno, Mathieu och Alexis var på skadelistan. I vanliga fall hade jag chockats men inte efter att ha härdat ut med skador under i princip 34 omgångar.

Alla lag drabbas av skador inget annat vore märkligt med tanke på antal matcher som spelas. Om inte annat kan man med förskräckelse dra sig till minnes en av Quiques säsonger, vilken präglades av skador. Då, om jag inte minns fel, var det vänstersidan som drabbades. Vicente och Gavilán långtidsskadade och sen spred sig skadorna som en löpeld i truppen. Vill minnas att vi spelade med Aarón på topp borta mot Roma i Champions League, ja tills även han skadade sig och tvingades utgå. Under den säsongen var den gedigna skadelistan ändå spridd över hela laget. Den nu gångna säsongen har präglats av precis samma sak, en gedigen skadelista. Något som jag nämnde drabbar alla lag mer eller mindre mellan varven, med ett undantag att inte alla skador sker på samma position.

Vid en återblick på säsongen 2009/10 så är det i viss mån ett tragikomiskt konstaterande att backlinjen minst sagt varit drabbad. Den inför ligaomgång 35 gällande skadelistan är ganska representativ för hela säsongen, med sina tre backar varav två är att betrakta som ordinarie.

Under en säsong krävs det ibland fingertoppskänsla från tränaren att skapa en liten omdisponering i backlinjen för att täcka upp för luckorna. Ibland får man helt enkelt göra ett undantag och spela ändå. Man kanske får flytta ut en mittback som högerback eller in en vänsterback som mittback. Eller så plockas en mittfältare ner som mittback. Detta kan så ske under 90 minuter plus eventuell stopptid. Dessa undantag har snarast blivit regel under den gångna säsongen. Det är med anledning av detta som krönikan tog en vändning. Jag var tvungen att rannsaka mig själv under skrivandet. Jag är inte sämre än att jag erkänner att jag varit orättvist hård mot såväl laget som Emery, och med laget menar jag backlinjen. Jag har svurit och förbannat från soffan hur illa spelet fungerat i backlinjen match efter match.

Eller var det verkligen så illa, var det illa match efter match. Skall jag vara ärlig så är 37 insläppta vid tiden. Vi slutade på 40 insläppta totalt, vilket gjorde oss till det tredje tätaste laget efter Barcelona och Real Madrid. 40 insläppta mål är inte så illa en säsong då vi haft en av skador raserad försvarsmur. Undantagets intåg syns om inte annat i följande digra lista över de spelare som ingått i en backlinje. Den skrivs med reservation för att jag missat någon:

Joel Johnson, Lillo, Fernandes, Alexis, Maduro, Marchena, Albelda, David Navarro, Ximo Navarro, Mathieu, Bruno, Miguel, Jordi Alba, Pablo Hernández och Dealbert.

Det är en osannolik uppsättning som spelat i backlinjen speciellt med tanke på att hälften är att betrakta som mittfältare. Lägg därtill att det funnits tillfällen då det endast spelat en ordinarie back och resten av försvaret har varit ett hopplock från andra lagdelar. Sett i efterhand så har det ändå utgått med positiva effekter, då dessa ommöbleringar lett till att Jordi Alba blommat ut till en given spelare för laget. Vilket i mina ögon betyder att det inte finns någon anledning att värva en vänsterback. Med Mathieu och Alba har vi god täckning på den kanten med Alexis som tredjealternativ. Vidare fick Joel Johnson chansen att visa upp sig, vilket han gjorde med den äran. Ett utlån till Segundan skulle sitta fint, då har vi återväxt även på högerbacksplatsen. Jag måste dessutom tillstå att unge Albas framfart glädjer undertecknad som tidigare lobbat för omskolning av både Gavilán och Vicente till vänsterbackar.

Visst är kritik mellan varven befogad, men ibland är det av stor vikt att lyfta blicken och få helhetsperspektivet för att se vilka faktorer som ligger bakom det som brister.

Säsongen 2010/11 ser jag gärna att undantaget förblir just det, ett undantag.

Denna text har bytt skepnad ett antal gånger sedan jag först började skriva på den. Den var först tänkt som en kort genomgång av årets backlinje men övergick i en självrannsakan i fråga om mina mörka tankar och klagande på Emery och backlinjen.

När undantaget blir regel kronikAv Palop / Peter Olsson

/

En av de äldsta Valenciasupportrarna dog lördagen den 22:e maj 2010. Hederspresidenten i Peña Deportiva Valencianista, penya nummer 1 i APV’s medlemsregiser (P.V. Chescandinavia är nummer 745), somnade in 91 år gammal. El señor don Ricardo Pablo Soriano Cavero var mycket aktiv som valencianista ända till slutet, och var även med om att organisera och starta APV när det begav sig. Kanske ett sammanträffande, men Don Pablo föddes samma år som klubben bildades, 1919 och gick tidigt med i Peña Deportiva Valencianista som bildades 1966. Med Don Pablo dog en levande historia över Valencia CF.

d.e.p.

dödsfall

over D. Ricardo med APVs Jaume Part

medlemsnyheter och notiser

Chescandinavias årsavgift är på 20 euro för fullt medlem-skap, 10 för stöd-, familje- och ungdomsmedlemmar. En del av avgiften går till moderföreningen Agrupacío de Penyes Valencianistes, som arrangerar tifo och driver supportrarnas sak i Valencia CF S.A.D.

Penya Valencianista Chescandinavia är en ideéll förening, politiskt och religiöst obunden, vars syfte är att främja Valencia CF och valencianismon - kärleken till Valencia. Visa ditt stöd genom att förlänga ditt medlemskap, eller gå med om du ännu inte är medlem!

Som medlem får man tillgång till smidigare biljett-hantering, ofta får vi till och med gratis inträde. Man åtnjuter även diverse rabatter, mest noterbart 10% i Valencia CFs officiella butiker. Ett medlemskort dyker upp, men det är krångligt och tar lång tid eftersom APV inte trycker kort mer än en gång om året.

Sätt in motsvarande 20 euro på svenska PlusGiro: 31 72 18-6 innan den 31 augusti så täcker det hela verksamhetsåret som följer La Ligas säsong. Fler detaljer om medlemsskapet, hur man betalar års-avgiften och förmånerna finns på chescandinavia.com.

Penya Chescandinavias årsmöte hölls söndag den 30 maj. Samtliga punkter på dagordningen röstades igenom med absolut majoritet. Bland punkterna fanns att nuvarande styrelse återvaldes. Styrelsen består således även kommande säsong av Presidente Daniel Cervera, Director de RRPP Hans Kristian Lange, Director de Informática Joakim Stai, Tesorero Jöran Nordlund, Vicepresidente Biban Mohammad Said, Director Artistico Fredrik Stai, Secretario Ejecutivo Peter Olsson samt Consejero Delegado Johannes Ahlin.

Årsmötet beslöt även att bibehålla nuvarande medlemsavgift på 20 euro/år för fullt medlemsskap, samt 10 för familje-, stöd- och ungdomsmedlemmar.

Mötet var relativt välbesökt jämfört med tidigare år och genomfördes som vanligt virtuellt på en chatt. I samband med årsmötet genomfördes ett medlemslotteri med flera fina vinster. Lottningen skedde till mångas förtjusning via livestream, direkt från presidente Cerveras hem i Bjärred. Högsta vinsten var den gånga säsongens vita tröja med fladdermusen över bröstet. Den lycklige vinnaren Jöran Nordlund kan nu skaffa kulmage med pondus à la Espanyeta för att fylla ut XL-storleken. Jöran och övriga vinnare kan vänta sig paket på posten inom kort.

renovacion – dags att betala in årsavgiften!

konkurranse!

årsmötet genomfört – styrelsen återvald

Skriv en artikkel om Valencia – byen eller fotballaget – og vær med i konkurransen om å få artikkelen med i neste Penya Chescandinavia nyhetsbrev! Alle artiklene som brukes vil også selvfølgelig bli premiert! Send din artikkel til penya@chescandinavia.com før 01. august.

medlemsnyheter och notiser f0rts.

Under våren meddelade förre presidenten i Agrupacio de Penyes, APV Don Jaume Part sin avgång efter ett flertal år med hedersuppdraget för alla officiella Valenciapenyor.

En ny ordförande valdes den tredje juni och det stod mellan två huvudkandidaterna i Blas Madrigal, f.d. vicepresidente i APV under Part och Guillermo Llorens, även han f.d. styrelseledamot i APV under Part. Llorens kanske några av er kommer ihåg som mannen med mustaschen som var med tillsammans med Jaume i Borås när vår egen penya bildades år 2007. En tredje kandidat, Juan Bautista Escrivá var också med i valspurten men hörde aldrig till favoriterna.

Den 65-årige Blas Madrigal vann. Han sägs vilja stå för kontinuitet och hans kampanj har också pågått längst. De andra två ville genomföra fler förändringar och få mer transparens i föreningen.

Själva valet blev något tumultartat då ett 30-tal röster fanns ogiltiga av okända skäl, men eftersom slutsiffrorna föll till Madrigals fördel, trots att dessa röster var bort-räknade, kunde han med ta hem valet med stor majoritet. Penya Chescandinavia valde att lägga ner sin röst då vi inte har någon uppfattning om vilken av kandidaterna som var bäst lämpad för APV. Det är tyvärr en av nackdelarna

med att vara en penya i periferin långt från Valencia.Off the record har Jaume nämnt att en av Madrigal och Llorens är ‘hård i nyporna’ och den andre är ‘soft’ - utan att avslöja vilken av dom han menade. Jaumes idé var att de dessa båda skulle väljas, fast den ene till presidente och den andra till vicepresidente, då deras personligheter kompletterar varandra. Men nu valde båda att kandidera enskilt mot varanda så läget är just nu mycket oklart hur kommande styrelse i APV kommer att se ut till hösten.

Jaume Part kommer inte helt försvinna från vare sig APV eller Valencianismon. Han är fortfarande presidente för officiella VCF-penyan l’Alcudia samt engagerad i den nationella supporterföreningsrörelsen i Spanien. Som blivande grå eminens kommer vi även i fortsättningen hålla kontakten med honom, vilket kan vara bra om det uppstår problem eller svårigheter för vår penya.

Part var den som en gång gjorde det möjligt för oss att starta Penya Chescandinavia och har bistått oss med hjälp mot krångel och byråkrati för att fixa biljetter. Penya Chescandinavia tackar honom för hans insatser för oss och som presidente i l’APV!

Vi har ännu inte haft kontakt med nye presidenten Madrigal men har skickat gratulationer via epost.

Spanske penyas har ofte egne lokaler hvor medlemmer treffes og omgås. Ettersom vår penya er av mer virtuell karakter er vårt “lokale” diskusjonsforumet Foro Chescandinavia. Det var der idéen om en skandinavisk penya ble født, og det er idag selve hjertet til penyaen. Forumet ble startet våren 2006 av vår president Daniel Cervera, og har siden den gang vokst til 218 medlemmer og mer enn 29 000 innlegg fordelt på 1400+ tråder.

Forumet er inndelt i kategoriene Todo Ché - la filial del Turia, El Mercado, Lo que no es Ché, La porra futbolistica og La Penya y el camino de Mestalla.

Har du ennå ikke vært innom Foro Chescandinavia er du hjertlig velkommen til å besøke vårt klubblokale!

Du finner det her: http://foro.chescandinavia.com/

Mercadotrådene øverst i El Mercado http://is.gd/datp0Det er her det er mest aktivitet under ‘silly season’.Her presenteres og diskuteres alle ryktene, ofte lenge før de kommer på trykk.

Matchtrådene i Todo Ché http://is.gd/datuuNoen dager før match kommer en kort “inför matchen” med diskusjon om motstanderen, skader, start-11 og forventninger. Og såklart reaksjonene etter matchen.

Var en sportchef du! (Drömmartråden) i El MercadoHva hadde Valencia vært om det http://is.gd/datD4var du som satt i Llorentes stol?

La cantera i Todo Ché http://is.gd/datDYVår egen Amunt! gjør en fantastisk jobb med å følge Valencias ungdomslag og talentene som kan bli våre framtidige stjerner. Se også Amunt!:s internationella talangkoll i Lo que no es Ché: http://is.gd/datHG

Reseguide: Valencia i Lo que no es Ché http://is.gd/datKbHer får du tips og råd for din reise til Mestalla.

ny presidente i agrupació de penyes valencianistes

glem ikke å besøke foro chescandinavia forum-tråder det er verdt å få med seg:

david jiménez silvaTambién conocido como:

’El chinito Silva’

’El mago de Arguineguín’

8 januari 1986

(Arguineguín,

Gran Canaria)

1,70 m

Mittfältare

19

3

2003

em 2008

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Mästerskap

carlos marchena lópezTambién conocido como:

’Marchenbauer’

31 juli 1979

(Las Cabezas de

San Juan, Sevilla)

1,83 m

Försvarare

48

2

1997

os 2000 em 2004

vm 2006 em 2008

españa

Valencianistas en el mundial faktaAv ¡Xe Que Bo! / Jöran Nordlund

Silva har varit med länge i landslagssammanhang; innan han blev uttagen till A-landslaget hann han med att spela i både U17 och U19 samt U21. Efter gruppspelsmatchen mot Korea i U17-VM 2003 (som han avgjorde med ett tvättäkta hattrick) hamnade han på önskelistan hos många av de spanska klubbarna. Den 15 november 2006 blev David kallad av Luís Aragonés till det absoluta landslaget för att spela en vänskapsmatch mot Rumänien. Trots att Spanien förlorade matchen gjorde vår lille ’mago’ ett så bra intryck att han sedan dess alltid kallas på vid landslagsspel.

Som vi alla vet var David med och vann EM i Österrike/Schweiz för två år sedan, frågan är nu om han får lyfta pokalen i sommar?

Den här gamle stridhästen har varit med i ’La Roja’ i nästan åtta år och har hunnit med att spela i både de senaste två Europamästerskapen och VM i Tyskland 2006. Innan dess var han med och tog hem silvret med U20 i Sydney-OS 2000. Med andra ord är han lika rutinerad i internationella sammanhang som han är hos ’los ché’. Icke att förglömma bland Marchenas meriter är att han efter senaste EM blev uttagen i UEFAs All-Star-lag.

Forts. på nästa sida /

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Mästerskap

med smak för valencia: juan manuel mata garcíaTambién conocido como:

’Juanín’

28 april 1988

(Burgos)

1,70 m

Anfallare

7

7

2006

luís miguel britoTambién conocido como:

’Pistolero’

’Marlboro o ducados!’

4 januari 1980

(Lissabon)

1,79 m

Försvarare

52

1

ricardo miguel moreira da costa

16 maj 1981

(Vila Nova de Gaia)

1,83 m

Försvarare

8

-

2000

em 2004 vm 2006 em 2008

ignacio maría gonzález gattiTambién conocido como:

’Nacho’

14 maj 1982

(Montevideo)

1,80 m

Mittfältare

21

1

2006

Copa América 2007

portugal

uruguay

Silva har varit med länge i landslagssammanhang; innan han blev uttagen till A-landslaget hann han med att spela i både U17 och U19 samt U21. Efter gruppspelsmatchen mot Korea i U17-VM 2003 (som han avgjorde med ett tvättäkta hattrick) hamnade han på önskelistan hos många av de spanska klubbarna. Den 15 november 2006 blev David kallad av Luís Aragonés till det absoluta landslaget för att spela en vänskapsmatch mot Rumänien. Trots att Spanien förlorade matchen gjorde vår lille ’mago’ ett så bra intryck att han sedan dess alltid kallas på vid landslagsspel. Som vi alla vet var David med och vann EM i Österrike/Schweiz för två år sedan, frågan är nu om han får lyfta pokalen i sommar?

Likt Marchena, Valencias andre landslagsback, är Miguel också en veteran när det gäller stora mästerskap. Han utgjorde en del av det landslag som tog EM-silver på hemmaplan 2004 och var även med i VM i Tyskland och EM för två år sedan. Miguel förväntas inte ingå i startelvan under VM men har goda chanser att få spela.

Nyförvärvet Costa har efter ett avbräck på fyra år återigen lyckats knipa en plats i landslaget, lagom till VM-slutspelet. Han har tidigare varit med i OS i Aten 2004 (med U23-landslaget) samt VM 2006 där Portugal slutade fyra. Även om han har lyckats bevisa för förbundskapten Queiroz att han förtjänar en plats i truppen ingår inte heller han i startelvan. Men likt Miguel får han nog chansen att spela några minuter.

Nacho González är lätt att glömma bort när man skriver om Valencianistas i VM, men fast att han har varit utlånad till Newcastle och nu Levadiakos och knappt spelat någon match i Valenciatröjan har han ju fortfarande kontrakt med klubben i vårt hjärta.

Han debuterade i det uruguayanska landslaget i mars 2006 under en bortamatch mot England. Året därpå var han med och spelade Copa América där han bland annat byttes in i semifinalen mot Brasilien. Uruguay förlorade dock matchen, men först efter förlängning och straffar där Nacho fick göra ett mål.

valencianistas en el mundial, forts.

1998

em 2004 vm 2006 em 2008

/

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Mästerskap

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Mästerskap

Född

Längd

Position

Antal matcher

Gjorda mål

Landslagsdebut

Mästerskap

paella är för många en referens till spansk mat, och i synnerhet valenciansk. Det är svårt att motstå denna enkla, variationsrika och

estetiskt tilltalande maträtt. Paella kan göras och presenteras på flera olika sett med flera olika ingredienser, men basen är alltid ris och i vissa

fall risnudlar. Att betrakta paella som en enda maträtt med ett enda recept är okunnigt nonsens. Därför väljer jag att inte presentera ett recept på

Paella, utan snarare berätta historian kring den och dela med mig av mina erfarenheter kring tillagningen, från en som lärt sig den hårda vägen.

Forts. på nästa sida ➽

med smak för valencia:

Av El Guiri / Daniel Cervera

med smak för valencia:

Risrätten som regerar

Du känner säkert igen den karaktäristiskt runda, inbjudande risrätten med starka färger. Receptet har sitt ursprung i våtmarkerna Albufera strax söder om staden Valencia. Där anlades risodlingar tidigt av morerna under 900-talet. Tyvärr styrde vikingarna inte sina rutter dit och det fick dröja ett tag innan maträtten nådde nordiska gommar. Ordet paella uttalas “pa-elya” (IPA: /pa’eʎa/) och betyder ordagrant stekpanna på valencianska, som i sin tur kommer från vulgärlatinets “patella” - en vid panna. Och den är verkligen utmärkande vid och grund med en imponerande diameter och två öron till handtag! Vacker nog att hänga på väggen som ett eget konstverk. Denna panna har gett maträtterna samma namn.

En av de första ingredienserna i risbasen blev träskråtta, men den försvann i takt med att den allmänna välfärden och tillgången på andra råvaror förbättrades. Träskråttan fick ett litet uppsving under inbördeskriget när tillgången på mat var extremt skral, men idag är det väldigt sällsynt att få tag på det i restaurang, möjligen vid just Albufera där den förmodligen serveras som en delikat specialpaella. Paellan som sådan har genomgått en klassresa från fattiga fiskare och bönders vardagsmat till topptrendig nationalrätt, via kitschigt billiga turistfällor, serverad med sangria på en “spansk” restaurang i vilket land som helst. I Spanien, och i allra främst i Valenciaregionen är paellan synonymt med söndagsmiddag med hela familjen. Det är också mycket vanligt att det serveras vid stora högtider och viktiga sammankomster.

Jag har ofta gått besviken från restauranger i Sverige och även i Spanien, efter att ha inmundigat en paella tillagad helt utan

kärlek. Men jag har aldrig, aldrig gått hungrig från en privat middag. Egentligen är det logiskt: en paella tar cirka 2

timmar att göra, och utan en förbeställning måste restaurangerna antingen ta fula genvägar eller

förlita sig på att ha halvfabrikat, för ingen normal kund sitter och väntar så länge på

en lunch eller middag. Förvisso går det utmärkt att dela upp tillagningen i

olika faser och pausa mellan dem, men det kräver ändå en trekvarts

beredning på slutet när allt ska kokas samman

med riset.

Akta dig för den arga mobben!

Vad som är en äkta paella är dock föremål för omfattande debatt. Det förefaller som att alla spanska familjer har sitt speciella recept och sin övertygelse om vad om är äkta, ner till exakt vilket brunnsvatten som ska användas med viss smak och hårdhet, vilken ved som man ska eldas med (till exempel en kombination av torkade grenar från pinje- och apelsinträd) eller vilken ordning vissa moment måste utföras, för att ta några exempel. Hur eller hur så riskerar du att få en lynchmobb med högafflar och facklor efter dig om du påstår att en Paella Mixta är som en Paella Valenciana inför paellaälskande valencianer.

Lyckligtvis är det enklare att identifiera vad som klassas som en vulgär turistfälla. Den (ö)kända Paella Mixta blandar som namnet antyder ingredienserna friskt. Den innehåller kött från både hav och land. Mixta är gjord enligt devisen “style over substance” där inte alla sinnen tilltalas, utan främst utseendet, och det är också denna typ du främst hittar på mindre nogräknade turistrestauranger. Naturligtvis finns det restauranger som serverar goda, utmärkta paellor, men de kan vara svåra att hitta för en tillfällig besökare. De som jag har funnit har ofta varit spartanskt inredda bykrogar, med nakna lysrör i taket, plaststolar och lite halvsnuskiga lokaler. Servitörerna är mycket familjära, har ett skitig förkläde och utslitna skor. Chansen verkar märkligt nog störst att du finner dig i ett berusande tillstånd av paella-koma, mätt och belåten med tillvaron, i just den här typen av etablissemang. Och billigt är det också.

Fast de allra bästa paellorna är gjorda av en gammal gubbe eller tant, någons mormor eller farbror som gör den helt på känsla utan decilitermått eller recept. Det är fascinerande hur så många åsikter det finns kring en helt oakademisk måltid. Och självklart anser jag att den absolut bästa paellan i hela världen görs av min farmor från Valencia.

Paellans styrka ligger i att den blir så bra när någon bryr sig om den. Råvarorna är billiga, nyttiga och enkla. Det är socialt att stå kring en paella som puttrar, ungefär som många är vana vid grillfester. En kärleksfullt tillagad paella följer säsongens utbud och olikt Paella Mixta bör ingredienserna vara balanserade. Förutom risbasen är det brukligt att ha kanin och kyckling, eller musslor, snäckor, kräftdjur och fisk - däremot inte blanda dessa. För den som inte är så ortodox är det enklare att jämföra paellan med pytt-i-panna; man tager vad man haver och gör en maträtt av det.

Paella Chescandinavia

Med min ringa kockerfarenhet kan jag konstatera att det är fullt möjligt att göra en välsmakande paella även uppe i Norden, trots att utbudet av ingredienser är begränsat och råvarorna inte smakar inte riktigt likadant. En solmogen tomat i Spanien ger en helt annan uppelevelse än en växthusprocessad tomat från ICA mitt i vintern. Tyvärr är det bara så, och vi får göra det bästa av situationen.

För den som inte provat att göra paella tidigare kan man enklast starta med en vanlig stor stekpanna (ej wokpanna) vid spisen och försöka hitta substitut till ingredienserna som inte finns i butik. Ett exempel är bönan garrofó, där “stora vita bönor” på burk duger utmärkt som ersättning. Nästa steg är att skaffa en liten paellapanna som passar på den största stekhällen på spisen. Ett typiskt

vanliga paellakombinationer

Paella Valenciana

Risbas med fågel- och viltkött,

typiskt kycklig och kanin.

Paella Mixta

Vulgärmix som undviks av

kännare, men ser rätt fin ut.

Paella Marisco

Risbas med skaldjur,

fisk och ofta snäckor och

sepiabläckfisk.

Paella Caracol

Risbas med sniglar, har stor

trendstatus i Valencia.

Arróz negre

Risbas färgat av bläckfiskbläck,

samt stekta sepiabläckfiskar.

Fideuà

Risnudelbas istället för

ris, i övrigt som vanliga

paellakombinationer.

Forts. på nästa sida /

mat

paellajärn för familjer med mer än 4 personer är långt större i diamater än vad ett nordiskt standardstekhäll hanterar, undvik ett för stort järn på en vanlig köksspis då värmezonerna blir felproportionerade. Om man är modig provar man att sätta den lilla paeallapannan ovanpå en vanlig koleldad grill, och om du vill ta steget fullt ut och köpa ett riktigt paellajärn så finns det, om än lite klurigt, faktiskt att få tag på. Har du har vägarna förbi Valencia hittar du dom i alla välsorterade butiker, men det känns mest rätt att köpa paellajärn vid Mercado Central inne i Valencia city. För dig som inte kan vänta på nästa resa eller inte har möjligheten att packa en över Ø 60 cm panna i resväskan kan du kika här:

Själv fick jag med mitt första paellajärn i resväskan, den var en liten på ø 40 cm i diameter. Ett par år senare köpte jag ett större järn just på Mercado Central i Valencia. Då passade jag dessutom på att köpa den typiska långa spateln för att röra runt med innan man lägger i riset. Järnpannan var för cirka 12-15 personer och något för stort för att gå ner i resväskan, så jag fick checka in den separat när jag skulle åka hem med flyget. Incheckningen på VLC Manises-flygplatsen blev helt plötsligt otroligt osmidig, då jag var tvungen att först checka in mitt vanliga bagage, sen bege sig tvärs över flygplatsen (som lyckligtvis inte är allt för stor) för att checka in paellan i specialinlämningen. Där fick jag ett kvitto och betala en slant, tror det var 8-10 euro, för att sedan gå tillbaka till den vanliga incheckningsdisken igen och visa upp detta kvitto. Alla köer var långa och det blev inte mycket tid över för att lounga eller sista-minutenshoppa.

Järnen kommer i rostfritt eller med keramisk beläggning. Väljer man det med beläggning får man ta det lite lugnare när man skrapar rent.

För den som gillar materialsport finns det ett par tillbehör som är användbara, förutom ett paellajärnet, brännaren och en ställning. För tillagning och servering finns långa stek/serveringsspadar, men det funkar bra med vanliga grillverktyg. För utomhuskok, eller vid tillfällen man behöver pausa tillagningen mellan faserna, finns aluminiumlock för att täcka koket. Jag föredrar de som har hål, men det spelar ingen större roll. Spaden används till mycket: att fördela ingredienserna, skrapa loss brända köttbitar under stekningen, mäta vätskenivån och naturligtvis för att servera paellan. Den ska vara tillräckligt lång för att du inte ska behöva riskera att bränna dig när du fördelar över järnet, men kan den tendera att bli ostabil när man behöver skrapa.

Att göra paella är ett kapitel för sig. De ursprungliga paellorna värmdes över öppen eld med ved, och så gör man ofta när Valenciafamiljen åker ut på landet på söndagsutflykt. Det är svårt för nybörjare att hantera denna metod. Under paellans tillverkningsfaser behöver man reglera värmen, och har man dålig koll på timingen blir det lätt fel som är svåra att reparera. Idag görs de flesta paellorna i Valencia över gaslåga, på en speciell ställning som fördelar eldlågorna jämt från en cirkelbrännare.

Gasen är lätt att reglera efter behov och det enda man behöver hålla koll på är att den räcker de dryga två timmarna som paellan steks och kokas.

Tillagningen kan förenklat delas in i följande faser:

– Inköp och preparering av råvaror och järn

– Stekning

– Buljongisering

– Riskok

– Vila

paella i norden

paellaspesialisten.no

paellaspesialisten.se

Norsk och svensk sida,

har även startpaket!

paellabutiken.com

Svensk sida, har även startpaket!

naturkompaniet.se

Svensk friluftsbutik som har

paellajärn, tyvärr ganska dyr

och inga startpaket.

nb Penya Chescandinavia

har inga kopplingar till

ovanstående leverantörer.

Gambas (rákor)

med smak för valencia: paella, forts.

I första fasen gäller det att hitta rätt råvaror. Jag har haft blandad erfarenhet av detta. Och så gäller det att man har tillräckligt med gas, samt att ställningen står i lod så att inte järnet hamnar i lutning. Det är ingen konst att ställa upp ett järn inomhus eller på verandan, men ute på bar mark är det svårare att få balans och stabilitet.

I stekfasen ska köttet, lök och annat brynas i extra virgin olivolja. Sätt av en säkerhetszon på två meter runt om järnet, för det gör riktigt ont att få stekhet olivolja på sig. Fettfläckarna är jobbiga att få bort också, så lägg ut ett par gamla dagstidningar på golvet under ställningen. Det finns en anledning till att paellor ofta görs utomhus, men försök hitta lä så att elden hålls jämn.

I “buljongiseringsfasen” (jag kallar den så i brist på bättre ord) hälls vatten på som ska reduceras in i kött och grönsaker. För nybörjare kan det vara bra att hälla på lite mer vatten än vad recepten säger, för att sedan hälla av det i ett kärl innan nästa fas.

För om riskoket går åt fanders och blir alldeles för torrt, då behövs mer vätska. Häller man på vanligt vatten spär man bara ut smaken som man försökt bygga upp. Det är då denna extra buljong blir otroligt händig. Tro mig.

Sista fasen är den kortaste. När riset är klart behöver paellan vila sig i form några få minuter. Släck lågorna och lägg på ett par dagstidningar om du inte har ett lock. Drick upp det sista ur kockens glas och ropa “Det är färdigt!”.

original ➼ substitut

ris från valencia ➼ arborioris, risottoris (i värsta fall grötris)

Riset ska vara kortgrynigt, som tar upp mycket vätska och smak från buljong och kryddning. Undvik asiatiskt ris typ jasmin och basmati. I Albufera samt Ebrodeltat tillverkas mycket bra ris som passar paella och andra risrätter som “Arroz a banda”, köp med dig en säck nästa gång du åker ner.

gambas ➼ räkor, eventuellt kräftor

Gambas är lite större än de räkor som vi är vana vid. De kan vara lite svårare att få tag i, så färska räkor (ej frysta) är förmodligen det mest smakrika att ersätta med. Om du hittar frysta jättreräkor så se till att de är odlade och fiskade under kontrollerade former. Kräftor och räkor behöver förstås vara korrekt rensade och tillagade för att undvika onödiga magsjukdomar.

➞

Garrofó (vita bönor)

garrofó (vita bönor) ➼ stora vita bönor, på burk eller torkade

Garrofó är en speciell böna som odlas i Valenciaregionen. Den har textur men inte för träig smak. Bönan i sig innehåller mycket nyttigheter och är ursprungligen från Sydamerika. På grund av sin storlek och densitet bör den kokas i minst 40 minuter för att bli lagom soft, men fortfarande erbjuda ett litet tuggmotstånd. Om du hittar mindre bönor bör du koka dom lite mindre.

judías verdes ancha, ferraura (stora gröna ärtskenor) ➼ sockerärtor, bondbönor, haricot verts

Garrofó är en speciell böna som odlas i Valenciaregionen. Den har textur men inte för träig smak. Bönan i sig innehåller mycket nyttigheter och är ursprungligen från Sydamerika. På grund av sin storlek och densitet bör den kokas i minst 40 minuter för att bli lagom soft, men fortfarande erbjuda ett litet tuggmotstånd. Om du hittar mindre bönor bör du koka dom lite mindre.

pollo (kyckling) ➼ anka

Även om kyckling är billigare och mer tillgängligt än anka så kan anka ge mer smak. Om du använder kyckling så tänk på att de stora bröstfileérna är de minst smakrika, ha gärna med benen i vingbitarna och låt skinnet sitta kvar - det ger mer smak. Använd gärna spillbitarna till att koka en enkel buljong. Om du har svårt att hålla koll på vätskenivån i paellan är det bättre att hälla på extra buljong än rent vatten. Kycklingen bör för övrigt stekas något längre än man tror, de ska nästan vara helt gulorange av oljefriteringen, dorado, guldfärgade.

bacalao (atlanttorsk) ➼ torsk eller liknande fiskar, som sej

Tänk på att fisk respektive, fågel och kött har väldigt olika tillagningstid. Fisken blir som bäst när den är mjäll och delar sig på tungan.

conejo (kanin) ➼ hare eller grytbitar av fläsk- eller nötkött

Jaktsäsongen på kanin gör att man inte får tag i färskstyckat kaninkött under våren, men i vissa viltbutiker eller välsorterade charkuterier kan man hitta det fryst. Hare kan behöva möras och marineras i förväg för att inte avge för mycket metallisk viltsmak. Fläskkött är fetare och är enklare än nöt- och viltkött som kan bli torrt fort.

➞

I övrigt är grundingredienserna väl tillgängliga; vatten, olivolja, saffran, lök, tomat, vitlök, paprika, paprikakrydda (söt), citronklyftor, mycket salt och en rosmarinkvist.

Under vinterhalvåret är det vanligt att lägga till bitar av kronärtskockor istället för bönor och andra ingredienser som inte finns färska då. Andra kända ingredienser, förutom träskråtta, är ål, flera olika sorters bönor, chorizokorv, blomkål, torsk, tofu ... möjligheterna är egentligen bara begränsade av fantasin och en gnutta sunt förnuft om vad som kan funka tillsammans.

Precis som med kroppkakor och goda soppor göres paella med fördel i stor volym. Då blir det enklare att få den mustig och krispig. Nybörjare brukar ha problem med att bränna riset, få en alldeles för torr eller för vattnig och överkokt paella. Jag har förstås lyckats med allt det. Min värsta upplevelse var nog när jag både lyckades bränna riset i botten och ha okokt ris kvar på toppen. Det blev till att slänga allt och köpa en pizza, och självförtroendet fick sig en törn. Tricket är att hitta balansen mellan ingredienserna och den speciella punkten då riset precis blir lätt rostat och krispigt i botten, men inte bränt. Lite som att hitta dragläget på en bil när man kör för första gången. Man doftar en lätt hint om något bränt, då är det dags att snabbt stänga av värmen.

Till paellan är det vanligt att servera aioli och brytbröd, pan. Mer sällan finns salsa de pimiento verde, en slags paprikaröra, men vissa serverar inget till paellan. En god paella kan vara så saftig att det räcker så.

Jag brukar själv uppskatta ett kallt torrt rosévin, men det går bra att dricka i princip vad som helst till paellan. Den är inte så kinkig.

Al final

Personligen har jag ofta tänkt göra en paella med nordiskt karaktär, med ingredienser som sill/sild, torsk, vildsvin, äpple, lax etc. men har inte kommit för mig att våga experimentera än. Men den dagen närmar sig i takt med att jag lyckas med de traditionella varianterna.

Jag hoppas du är inspirerad nog att göra ett försök själv.

¡Bon profit!

Recept finns på många siter på

Internet, den jag länkar till här

skrev jag själv ursprungligen:

http://is.gd/daudU

Jag gör inga som helst anspråk

på att den är den bästa eller äkta,

men eftersom jag följt receptet

själv vågar jag stå för att man kan

få ett gott resultat av det!

Här finns ett videorecept,

som jag dock inte testat själv:

http://is.gd/daueo

Googlar du hittar du mycket

skrivet om paellan och dess

historia. Här är ett exempel:

http://is.gd/daufh

I dagsläget är den norska

Wikipediasidan för Paella

ganska tunn, jag uppmanar

våra norska Chescandinavos

att göra en insats:

http://is.gd/daufY

Mercado Central, den stora

marknaden i Valencia

www.mercadocentralvalencia.es

Ligger centralt i Valencia, ett

stenkast från absoluta city vid

Plaza de la Reina. Paellajärnen

säljs i holkarna på utsidan av

huset, går inte att missa.

/

forts.

Romero (rosmarin)

Judías verdes (stora gröna ärtskenor)

www.chescandinavia.com

hasta la próxima